Bitte Assarmo skriver klokt om den svenska politiska korrekthetens oundvikliga konsekvenser:
"Att bli polis blir bara lättare och lättare. Språkkraven blir färre, läsförståelsen slopas och dessutom blir kraven på fysik mindre. Det ska, enligt Rikspolisstyrelsens kompetensutvecklingsenhet, ge ett bredare urval av poliser.
[...]
Lärarutbildningen gör det numera möjligt för en person som är dyslektiker att bli lärare i språk, till exempel. Allt ska alltid vara så lätt som möjligt och alla ska få göra allt. Att en dyslektiker rimligen inte kan vara lämplig att lära ut rättstavning – eller att en polis som inte är fysiskt tiptop kan vara en fara för både sig själv och andra – låtsas man inte om. Det gäller ju att inte såra eller kränka någon.
I slutänden hör den alltmer undermåliga polisutbildningen intimt samman med hela det moderna svenska sättet att se på tillvaron. Pappa staten fixar medan vi själva sitter passiva och tittar på. Jag vill bli polis, men jag vill minsann inte öva upp min läsförståelse eller träna alltför hårt, så då ändrar pappa staten på utbildningen, utan minsta tanke på vad för konsekvenser detta kan få i förlängningen. Vi befinner oss på ett sluttande plan där den personliga självkänslan blir viktigare än allmänhetens bästa. Och ett sådant land kommer förr eller senare att skälva i sina grundvalar."
↧