Erik Helmerson skriver i sin ledare om det faktum att MP helt ungått negativ publicitet. Liksom Helmerson tidigare ifrågasatt det "fina" vänstervåldet har nu turen alltså kommit till mediernas älskling, Miljöpartiet. Så dags nu endast några månader innan valet men bättre sent än aldrig.
Nedan Helmerson:
"Ett citat från en Sifoundersökning nyligen dröjer sig kvar: ”Miljöpartiet har helt undgått negativ publicitet”.
Opinionsinstitutet hade granskat hur sex medier hanterar de olika partierna. Slutsatsen var att alliansen – i synnerhet M – under mätperioden fick kompanistryk, S och V behandlades neutralt medan bevakningen av SD, säkert till Avpixlats stora förtvivlan, inte visade sig stort annorlunda än av KD och C.
Men Miljöpartiet ... Medan andra blev illa stuckna av reportrarnas pennor blev de gröna alltså behagligt fläktade med presskorten.
Stora medier som Aktuellt, TV4:s ”Nyheterna” och Expressen ingick inte i denna granskning. Vad gäller de senare var det nog tur. Kvällstidningens bevakning av MP förtjänar mer än en liten granskning, den borde få en hel medievetenskaplig institution uppkallad efter sig.
Språkröret Gustav Fridolin reste nyligen till USA. I sitt följe hade han en Expressenreporter, eller snarare evangelist, bakom vars texter man formligen kunde höra stråkarna: ”Han talar med lika mycket energi vem han än möter ... Han vill se en mer intellektuell politik ... Utbildningsminister Jan Björklunds mest högljudda utmanare ...”
Till och med silverrävar som K-G Bergström blir ystra som valpar när de gröna förs på tal. ”Alla som undervisar måste få rejäla lönelyft. Den närmast självklara slutsatsen tycks märkligt nog Miljöpartiet vara tämligen ensamt om”, noterar han sorgset.
Att MP älskas i medierna är naturligtvis inte frikopplat från det faktum att dess väljare är gravt överrepresenterade i journalistkåren. Men det är inte den bästa förklaringen, jag tror att de flesta murvlar är proffsigare än så.
Snarare handlar det om att partiet nästan ses som neutralt, objektivt. I ständig opposition. Känslan är att den som uppmärksammar MP varken stöter sig med höger eller vänster. Och en fin miljö vill vi alla ha, eller hur? (Precis som vi alla vill ha jämställdhet, vilket förklarar överbevakningen av Feministiskt initiativ).
Ett problem är att hyllningar plägar ge backlash. Snart kan MP vara regeringsparti. Vi får se vad som händer när det, trots ymniga löften, inte alls har ”fixat miljön” utan fastnat i en ständig nattmangling med Tomas Eneroth.
Lycka till med att då undgå negativ publicitet. Smekningar kan snabbt förvandlas till örfilar."
Att MP ska granskas är alldeles självklart. De bär ett stort ansvar för Sveriges katastrofala invandringspolitik som håller på att lamslå landets kommuner. Kostnaderna för invandringsindustrin, inklusive asylboenden väntas skjuta i höjden då Anders Borg aviserade en höjning av budgeten för kostnader för flyktingmottagande med 27 procent, från drygt 9 miljarder till drygt 12 miljarder nästa år. MP, som förespråkar ett genuscertifierat icke-våldsförsvar, kommer inte att backa från sin utopi om öppna gränser och fri invandring och vore därför ett katastrofalt regeringsalternativ givet det säkerhetspolitiska läget i Europa och världen. Dylika stollepartier måste definitivt granskas, för Sveriges skull.
↧